Ropsten - Gåshaga
historia karta & hållplatser | vagnar

Lidingöbanan
Lidingöbanan sträcker sig idag mellan tunnelbanestationen Ropsten och ut till Gåshaga på Lidingö. Under sin storhetstid bestod trafiken på Lidingö av två banor vilka sträckte sig hela vägen in till Stureplan i Stockholm city från Kyrkviken på norra Lidingö respektive Gåshaga på södra delen av ön.

Spårvagnstrafiken på Lidingö såg dagens ljus i början av 1900-talet efter att Lidingö Trafik AB fått koncession för järnvägstrafik på ön. Trafikstart är det den 26 oktober 1907 för den Norra banan. På den tiden fick passagerarna byta från spårvagn till färja på resan över vattnet. Först från och med 1909 togs hela spårvagnarna med på färjan från Ropsten. Den Södra banan öppnades för trafik den 29 januari 1914 och nådde under 1916 ut till ändhållplatsen Gåshaga.

1925 öppnades den nya Lidingöbron och man kunde nu förlänga de båda Lidingöbanorna ända in till Humlegårdsgatan mitt i Stockholm. I och med detta införlivades linjerna i Stockholm spårvägars linjenät och döptes till linje 20 (Norra banan) respektive linje 21 (Södra banan). Linje 21 döptes femtio år senare om till 221, detta i samband med att linje 12 (Nockebybanan) fick sitt nya linjenummer 120. Numera har båda banorna återfått sina gamla linjenummer. Norra Lidingöbanan genomgick under slutet av 1940-talet en stor renovering då räler, trästolpar och kontaktledningar byttes ut.

Ända fram till slutet av 1960-talet gick Lidingöbanorna in till staden men i och med högertrafikomläggningen och tunnelbanans dragning till Ropsten fick de ny ändhållplats vid Ropstens tunnelbanestation.

Trafiken på Lidingöbanorna drevs fram till slutet av 1960-talet av Stockholm Södra Lidingöns Järnväg (SSLidJ) och Lidingö Trafik AB (LiB), Norra Lidingöbanan. Åren 1967 samt 68 förvärvades dessa bolag av AB Storstockholms Lokaltrafik (SL). Idag körs Lidingöbanan av SL Tunnelbanan AB.

Liksom den mesta av spårvägstrafik i Stockholm har även Lidingötrafiken varit nedläggningshotad och för ovanlighetens skull blev hotet också verklighet då trafiken på den Norra Lidingöbanan lades ned den 13 juni 1971, efter ett beslut redan 1963, och ersattes av bussar. Som om det inte vore nog avstannade underhållet av den Södra banan nästan helt fram till mitten av 1980-talet eftersom diskussionen om nedläggning även där låg och malde. Problemet var att ingen vill betala behövliga upprustningskostnader så banan fick i stort sett stå och förfalla. En överenskommelse träffades till slut mellan Lidingö stad och SL vilken gick ut på att staden bekostade en upprustning av den 70 år gamla Lidingöbron mot att SL rustade upp banan och stod för driften av denna.

"Tågen" på Lidingö
Till en början kördes trafiken på Lidingö med vagnar från Stockholm genom ett avtal med Stockholms Nya Spårvägsbolag (SNS). Först 1917 införskaffades egna vagnar. Dessa var speciella för spårvagnstrafiken i Stockholm med fernissad träpanel utvändigt till skillnad från Stockholms övriga blåa vagnar, och hängde med ända till mitten av 1940-talet då nya vagnar började levereras. Lidingös befolkning började växa efter krigsslutet och de gamla vagnarna hade inte tillräcklig kapacitet för att klara tillökningen av passagerare. De nya vagnarna var av samma typ som kördes av Stockholms Spårvägar (SS) på Ängbybanan, de så kallade Ängbyvagnarna. Dessa nya vagnar valde man att måla i enlighet med SJ:s tåg då banan på Lidingö var klassad just som järnväg och inte som spårväg. Detta grundar sig på den koncession som förvärvades innan trafikstarten 1907 av Lidingö Trafik AB. Färgen gick i en rödbrun nyans.

Men de gamla träpanelade vagnarna var inte helt ute ur bilden ännu. Efter en brand i Södra banans vagnhall i september 1949 ödelades stora delar av den moderna vagnparken varefter de gamla vagnarna som fortfarande var bibehållna fick börja göra tjänst igen. 1952 då Ängbybanan blev tunnelbana införskaffades ytterligare Ängbyvagnar till banan. Dessa har tjänstgjort sedan dess men genomgått upprustningar och moderniseringar under perioden 1983-94.

Idag förfogar Lidingöbanan över 20 st vagnar varav 15 stycken går i trafik. Vagnarna är byggda mellan åren 1944-1952 och gör en hastighet av 65-75 km/h. Man räknar med att inom en inte allt för avlägsen framtid påbörja ett utbyte av vagnarna till den nya Snabbspårvägens moderna spårvagnar.

FAKTA
trafikslag	järnväg (!)
namn	Lidingöbanan
nummer	21
ändstationer	Ropsten Gåshaga
längd	8,9 km
hållplatser	14 st
vagnar	• 14 st A30B • 6 st B30B

» Läs mer på Stefan Nicolaisens hemsida om Lidingöbanan!

Text: Per Ampferer
Foto: Micke Asklander.